Ensamhet inuti

Så var det en begravning igen. Dom bara dör den ena efter den andra, snart är det bara jag kvar från förr. Det blir väldigt ensamt inuti liksom. Det hjälper inte att personalen är hjälpsam och gulliga, ja dom känns som vänner på sätt och vis. Men dom har inte varit med förr.

Å jag längtar så efter Oskar, jag vill att han ska vara här med mig, hålla om mig och viska snälla saker i mitt öra. Men är han också död?

Hulda 86år

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *