Huldas dagbok

Profilbild Hulda

Hulda är född 1927. Hennes liv har varit innehållsrikt, hon är en klok, erfaren och vördnadsvärd gammal dam. Lite sprallig också och säger vad hon tycker. Hon har blivit glömsk och har svårt att hitta och känna igen och behöver en hel del hjälp. I Huldas dagbok får vi ta del av vardagshändelser och hennes funderingar på Äldreboendet där hon bor.

Här nedan kan du läsa Huldas inlägg dag för dag:

 

7 oktober, 2012: Hatar duschen

Käre Dagbok

Jag hatar duschen! När jag var liten hade vi ingen dusch, men vi var rena. Mamma var noga med det. Vi hade tvättfat och tvättlapp, vattnet värmde vi på vedspisen.

Kan då vara om Lilla Ängeln kommer- men kommer dom flera och ska hjälpa till, då slår jag bakut. Ja, jag säger som det är, jag blir hysterisk. I dag var det värre än värst, dom var tre stycken som försökte övertala mig. Dom pratade både fort och högt och dessutom samtidigt.

Jag blev duschad till sist, men jag säger som det är, jag var inte med på det!

5 oktober, 2012: Till nytta

Käre Dagbok

Idag fick jag vara till en smula nytta. Vi gjorde våfflor efter mitt recept, frasvåfflor. Mitt minne är uselt nuförtiden, men nog vet jag hur det går till att göra våfflor. De får inte bli brända, men inte heller för ljusa.

Jag gräddade och dom andra åt, allt gick med. Alla tyckte det var ovanligt goda våfflor. Javisst, det är ju ett beprövat recept med mycket grädde.

3 oktober, 2012: Frukost

Käre Dagbok

Jag tycker om att ha folk omkring mig, men på morgonen när jag just har vaknat, är jag inte särskilt sällskaplig.

Helst vill jag sitta alldeles för mig själv och bläddra i tidningen medan jag dricker kaffe. Men man får visst inte läsa tidningen när man äter här på servicehuset. Hon kom och tog tidningen ur händerna på mig mitt i det jag satt och läste dödsannonserna, och så sa hon: ”Ät nu frukosten färdigt först, sedan får du läsa tidningen.”

Jag lämnade både tidningen och maten och gick på mitt rum. Varifrån har dom fått makt att bestämma över mina frukostvanor?

1 oktober, 2012: Lilla Ängeln

Käre Dagbok

I dag har Ängeln jobbat, ja jag kallar henne Lilla Ängeln, för jag kan inte komma ihåg namnet på folk längre.

Jo, Lilla Ängeln hon kommer så försiktigt, jag kan nästan känna på mig att det är hon redan när dörren öppnas. Jag hinner tänka på något sätt, när hon är med mig. Jag har berättat en hel del för henne från förr. Annars har jag lite svårt att prata nu för tiden, tankarna far hit och dit och jag blandar ihop och säger fel ord. Men Lilla Ängeln hon tror på mig, hon väntar till jag får tag på tråden igen

« Sida 1, 2, 3 »

 

Photo credit: Flickr user pinkiwinkitinki

2 reaktion på “Huldas dagbok

  1. Hej Hulda.

    Dina tankar är så vackra. Så mänskliga och sköra, så bräckliga och samtidigt levnadsstarka. Jag hoppas att du skriver mer, och jag hoppas att det hjälper dig att komma ihåg både nuet och det förflutna.

    Jakob.

  2. När jag läser Huldas dagbok tänker jag på att man skulle jobba mer med levnadsberättelsen som vad den äldre hade för intresse förr. Det kan man både läsa själv i dokumentationen dem som har delgivit personalen detta. framför allt öppna upp tillsamtal med den äldre om man kan kommunicera.Eller ta hjälp av berättelsen i documentations pärmen och kroppsspråket mm Om man har svårt att utrycka sig, man får söka alla möjliga tillväga gångsätt. Att man på avleningen ta en tidsperiod där man fokusera på detta för att komma i gång med projektet. Det är ett angagerande projekt för oss personal. Kanske i slut ändan är det fler som brinner för detta. Man fokusera på personen inte sjukdomen. Så ska det vara tycker jag. MVH Sabina.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *